Panik

2,5 veckor kvar till Nice.
Panik, ångets! Va fan kom det ifrån?! In i Polar och kolla träningar, är allt gjort? Jävlar vad frågor som kom upp... Är jag stark/svag, snabb/uttålig, bra grejer/dåliga grejer, höger/vänster, rätt/fel...

Ångets kan inte andas...

Kollar förra året Ironman Kalmar och backar 3 månader från 17:e augusti. 5,2 pass/vecka ger 5,6 h/vecka.
Från 1/3 i år till idag har jag kört 8,7 pass/vecka och 8,3h. Alltså gått från 5,5 h till 8,3 det är en ökning på 50 % eller?

Så jag lugn och fin...

Just nu är det inte mycket att göra. Har ett långpass löpning idag och ett cykelpass på 3 timmar till helgen. Sedan är det nog bara att rulla på lätt och fint de sista dagarna.

2012 års träning

 

 

2013 års träning

I backspegeln är det skönt

Måndag, ny vecka, nya förutsättningar. Vi kör halva veckan i Hindås utanför Göteborg och avslutar veckan med festligheter och säsongstart på premiärmilen.

Men som rubriken avslöjar ska vi titta bakåt på förra veckan. Den avslutades med fina resultat på träningen.
I fredags tangerade jag rekordet på 1500 m men med en spridning på 2 sek mellan 250 m mellantiderna, ja inte sista då där jag gasade på. Känns jäkligt skönt att jag hittat fartkänslan i simningen och kan relatera den till upplevd ansträngning och inte bara klockan.

I lördags körde jag ett upplägg som stimulerar ett 1/2 ironmanpass.
Passet är uppbyggt i två block som vardera är 60 min som körs sammanhängande. Först är det 40 min i ironmantempo som övergår till 1/2 im tempo i 20 min. Till detta tillkommer 10 min uppvärmning och 5 min nedcykel. Passet avslutades med 45 min löpintervaller enligt mönstret. Upprepas 3 ggr.
4 min 5:20 tempo
6 min 4:45 tempo
4 min 5:20 tempo
1 min gång

Igår var det distanslöpning som stod på schemat men jag modifierade det lite.
25 min 5:45 tempo, lätt
15 min 5:10 tempo, Ironman
20 min 4:50 tempo, 1/2 im tempo
10 min nedjogg.

Givetvis är detta 3 hårda dagar som sätter spår i kropp och själ. Men visst är det en skön kännsla att logga passen!
Dessutom kommer denna veckan att göra ont, med tung träning och tävling. Men det är så att smärtan är ofrånkomlig men lidandet är valfritt!