Vem är du?

Jag satt och kollade runt på Blogger, Blogger är alltså "hemmet" för bloggen Vägen till Nice .
Där finns en karta som visar var mina läsare finns och ni finns på underliga ställen..
USA
Belgien
Ryssland
Frankrike
Sverige
Finland
Norge
osv..

Kan inte du skriva en liten rad i kommentarsfältet vem du är? Hade varit jäkligt häftigt att se.

Who are you?
Who are you reading this blog? Can you write a line in the comments section who you are? Please, would be awesome to see! thank you

Sammanfattning 1/1 till 26/5

Vintern har passerat och sommaren är här. Många långa tråkiga pass är gjorda och några finns kvar att göra.
Ja du läste rätt!
Alla pass är inte roliga, inte det minsta!
Jag har svårt att se det roliga i att cykla 6 timmar själv. Det är många tankar som snurrar i huvudet, humöret går upp och ner. Tyvärr så är detta priset man får betala när man håller på med långdistansidrott. Du måste köra länge, men inte hårt.

Jag gjorde ett utdrag från min träningsdagbok från årsskiftet till i söndags.

Tyvärr så syns det inte så bra på bilden så vi kör det i text.

Cykel 2,6 pass/vecka fördelat på 4 h
Löpning 3 pass/vecka fördelat på 3 h
Sim 1,6 pass/vecka fördelat på 2 h

Jag tycker att det är en ganska bra fördelning av tiden och sammanfattningsvis har jag inte haft en hel sjukvecka sedan 1/1. Det är förra veckan som jag "bara" kom upp i 3 h träning som drar ner snittet.

Tisdagsnöje

Jag åkte kommunalt till jobbet idag! Buss och två olika linjer tunnelbana. Grön och blå. Orsaken till detta var ett distanspass som låg mitt i veckan för att hinna klämma in 5 timmar cykel på söndag. 

Nu är jag ingen rutinerad väghittare i västerort och därefter blev vägvalen underliga bitvis, som två besök i Solna C, nästan Essingeleden och Hammarbybackenstopp. Ja det sista var frivilligt. 

Planen var att dela upp passet i tre delar där första skulle gå i ca 5:30 fart, andra delen 5:10 och avslutas i 5:00. Tidigt kände jag att vinden var övermäktig, bitvis kämpade jag för att hålla 5:45-6:00 fart och när jag hamnade i lä stannade hastighetsmätaren på 4:45. Kul? Not...

Turen stannade på ca 23 km vilket får anses som godkänt tisdagspass. 

Lägesrapport

Då var det inte många veckor kvar till Nice. Har dragits med lite skavanker och sjukdomar den senaste tiden och förra veckan blossade det ut, totalt! Ögoninflamation, hosta och annat skit som gjorde att jag missade några träningsdagar och 12:an loppet. Känns lite tråkigt att jag inte har hunnit tävla så mycket som jag vill men samtidigt håller jag fokus på det viktiga. 

Träningsmässigt har vi gått in i två stenhårda veckor som troligen blir det sista hårda vi gör. Känns faktiskt skönt att se målet... 

Jag har hunnit ordna lite med material och nutrition och kommer simma med en dräkt från TYR och flaskorna ska fyllas med Vitargo. Blir stämmande att se vad som kommer ut av detta. 

Annars så går jag som de flesta triatleter i Sverige och väntar på att vattnet ska bli badbart. Visst går det att hoppa i och köra nu, men när det är så nära race vågar jag inte chansa. Vill inte bli sjuk!

Dags att casha in.

En lång vinter är över! Många tråkiga inomhuspass är till avklarade och de svarta välsopade gångbanorna ligger inbjudande och väntar på cykeldäck. Att få lyssna på ljudet av ett diskhjul är som Roxette i sina bästa dagar.

Det har inte blivit mycket bloggande den sista tiden. Orsaken är att jag har tränat mycket och valt att begränsa tankarna på just träningen. Att ha fokus på annat då jag inte tränar hjälper mig att gå in 100% igt i mina pass. Inte bara klara av dem, utan tänka på vad jag gör och hur jag gör det. Oerhört viktigt för att få ut max av passen.

De sista veckorna har som sagt varit slitsamma. Jag var på Fuerteventuras och fick ihop en bra vecka med över 20 timmar träning. Långa och hårda pass, korta och hårda pass och bara hårda pass. Nä visst körde vi lugnt och fint oxå. Ett pass som verkligen kändes var tröskelintervaller som blev intervaller from hell! Upplägget var enkelt 4x8 km medvind och nedför åt ena hållet och uppför och motvind hemåt. Pulsen skulle hållas strax under tröskel, enkelt! Start med 10 sekunders lucka. Pang tävling...
Under 2 intervallen fick jag ledaren Torbjörn bakom mig. Tobbe låg i baksuget och piskade på tills ögonen höll på att ploppa ur huvudet på mig. Min puls låg på 98% under långa delar och Tobbe fick själv ligga på 320w och då låga han på rulle!

Jag har hunnit köra Väsby Duathlon med en nedtränad och sliten kropp. Dock så dröjer inte resultaten tills jag är utvilad.
Loppet går ut på följande: 5km löpning, 20 km cykel och 2,5 km löpning.

Löpbanan gick längstmed en grusväg till en vändpunkt 1250 m bort. Jag tror dock att det saknades några meter av banan..

Cyklingen var av samma upplägg men lite längre och asfalt.

Löpning 5 km 18,43 min
Gick ut lite väl hårt och noterade en puls på 99% och farter ner mot 3.30/km. Släppte lite på farten och avslutade lugnt och fint.

Cykel 20 km 33,42 min
Ganska blåsigt för att vara Sverige men banan passade mig utmärkt med ett böljande landskap och möjligheter att plocka placeringar.

Löpning 2,5 km 9,21 min
Hamnade i ett vakuum med ingen framåt och tomt bakåt. Det var bara att avsluta fint.

Summa: 1:01:46

Sist jag körde distansen tror jag att jag hade en sluttid på ca 1,14 men då jag tror att löpningen saknade ca 150-200 m så kan man väl säga att jag persade med ca 10 min och inte 13 som tiden säger.

Det är en fantastisk känsla att ha starka ben som du har full kontroll över. Inför en omkörning kan du växla upp tempot och på en nanosekund ökar hastighetsmätaren och du gör det omöjligt för medtävlande att hänga på. Att kunna gå extremt hårt och släppa och känna att du återhämtar dig.