Tidigare skrev jag att folk valde att fokusera på fel saker. Svenskarna väljer att ta det lätta före det jobbiga, som oftast ger resultaten. Det jobbiga behöver inte innebära att du skall springa hårdare på dina distanspass, utan det kan vara jobbigare att hålla rätt fart. Alltså, göra det som ger dig något.
Så här säger Stephan Rössner i en artikel i DN om kost.
- I realiteten är vi på ruta ett: ät mindre, spring mer.
- Svenskarna måste vara unika i sin ambition att hoppa på varje ny kostrekommendation som lanseras!
- Det är oklart varför vi svenskar är så benägna att hoppa på varje ny kosttrend. LCHF-debatten är ett intressant exempel. Helt bortsett från för- och nackdelar med kosten, vilka har analyserats ingående i SBU-rapporten om kost vid fetma, kan konstateras att denna diskussion om högfettkostens välsignelse praktiskt taget enbart har förts i Sverige och på det svenska språket. LCHF-debatten förekommer inte i de flesta andra länder. Eftersom det etablerade vetenskapliga språket är engelska borde en strikt vetenskaplig debatt ha förts i internationella tidskrifter. Som det nu är handlar det mesta i LCHF-debatten om svensk argumentering i vår lokala ankdamm, som inte ens är akademisk.
När jag läser
hela artikeln ser jag ett tydligt samband till våra träningsvanor eller träningstrender.
Vi är extremt lätt påverkade av artiklar som skrivs i tidningar och bloggar, som den här.
Om en person kan formulera sig väl i en text, anser vi att det är nog källkritiskt. Vi borde kanske ifråga sätta nyttan med innehållet i texten skapar det ett behov eller fyller ett tomrum?
Jag hittar dock en annan mening som skiljer sig från träningen och kosten.
- Det är dessutom oerhört svårt att mäta vad folk äter.
Vi som tränar har faktiskt möjligheten att göra rejäla och bra tester om vart vi befinner oss. För att citera
Calle Brummer som skriver följande på sin blogg om tester.
-
Ger mig klara data att utgå ifrån i såväl löp- som cykelträningen. Med begränsad tid till träning är detta ett av mina bästa tips.
Oavsett om du är nybörjare eller en erfaren person som kört fast i träningen skulle mitt råd till dig vara. - Gör tester.
Jag tror att många springer sina distanspass för hårt och sina hårdapass för löst. Alltså för mycket mellanmjölk i benen.
Jag har idag ett antal personer som får hjälp med sin träning och hörnstenen för alla program är testresultaten. De flesta säger att de har kraft att springa hårt på sina hårdapass och återhämtar sig under de lugna passen. Och ja! Resultat blir det. De flesta har gjort märkbara förbättringar, inte bara sådant som syns i vetenskapliga tester utan sådant de ser och upplever i spåret.
Så sammanfattningsvis!
Vetenskapliga teorier gäller före trender
