Baksmälla

Gårdagens hemska händelse i byn har just blivit verklighet för många. Vissa tycker att tråkigt att puben är borta men givetvis är det mest synd om Rovas som blev av med sitt hem, alla kläder, minnen, foton och andra saker som påminner om en försvunnen tid.
Tänk dig själv att vara utan alla dina saker, för alltid!

På morgonen hittade jag ett inlägg på fäjsbok av Malin Ylivainio som jag gillar.

God morgon!
I brist på sömn kom jag att tänka på en insamling till Sirkka å Folke.
Gå i genom Era garderober, skåp, passa på att rensa. Dessa två har ingenting mer än de plagg de har på sig idag. De behöver allt. Kläder, handdukar, påslakanset, å mycket mycket mer. Jag hämtar och levererar om Du inte vill göra de. Ta kontakt med mig.
070-6988778

Jag tycker att ni som har saker och ting över slår en signal till Malin.

Igår skrev jag att hotellets första hovmästare var Väinö vilket givetvis inte stämmer.

Hotellet byggdes och drevs av Isak Rova och var färdig år 1942, dvs. när Väinö var bara 9 år gammal och inget annat.

Jag kan även passa på att berätta att vi nådde något form av besöksrekord igår. Inlägget "Sista beställningen" lokade ett par tusen besökare och jag vill tacka alla för de mejl och kommentarer som strömmat in.

Sista beställningen

Idag serverades den sista stora ölen på pub 395 i Junosuando. Puben har under många årtionden varit byns vattenhål. Nä, det har inte bara varit byns vattenhål utan hela Sveriges vattenhål. Väinö Rova var den första hovmästaren som slog upp portarna och på den tiden inhyste även byggnaden hotellrum. I folkmun skulle hotellet fortsätta att bära namnet Väinö's.
Väinö's son Folke tog över ansvaret och delar av byggnaden omvandlades till bostadsdel och sängplatserna flyttades till en stugby.
I mitten av 90-talet var puben en naturlig träffpunkt för byns ungdomar. På scenen har många dartmästerskap avlutats samtidigt som törstiga fiskare har skrutit om kvällens fångst. Under stor helger som jul och påsk har folk från hela Norrbotten vallfärdats och fyllt byggnaden till sprickningsgränsen för att lyssna på musik och umgås. Vissa har mer eller mindre flyttat in under dessa helger.
Puben kan absolut inte kallas syndens näste, då det inte är allt för många som funnit sin nattkompis här. Istället har vänskap knutits och vännerna har vinglat hemåt framåt småtimmarna. Oftast har efterfesten fortsatt i någon av byns bastun tills krafterna var slut.

Jag själv började min karriär inom hotell och restaurang bakom baren här. Folke lärde mig allt från att servera öl till att avhysa överförfriskade gäster (inträffade väldigt sällan). Oändliga hamburgare har man flippap till bussgäster, turister, bybor och annat löst folk. Känsla att sitta ner efter en pubafton och dela med sig av kvällens händelser till sina kollegor är oslagbar. Minnen från Junosuando IK avancemang till div 4 hyllades genom att matchtröjor hängde på väggarna. Slagträt som satt på väggen och påminde om vår vinst i brännbollscupen på fotbollsplan. Jag lovar att vårt lag var mer hatat än Real Madrid.

Den svarta barstolen som man satt på precis innanför dörren och hälsade gästerna välkomna. Det var just det som gjorde pub 395 så unik, du var alltid välkommen. Inga VIP kort, inget snack om vem man känner, var man bor eller jobbar. Jag har sett folk i långkalsonger dansa och dricka öl till Irländskmusik samtidigt som byns storjägare kommer direkt från skogen och bryter arm med en kostym klädd yngling.

Idag serverades den sista ölen i denna sällskapslokal innan lågorna tog den ifrån Rovas familj,byn, Norrbotten och hela Sverige.