Bokslut 2012

Sista dagen på kalenderåret. Jag kan tänka mig att många har upplevt och upplever följande just nu.

Någonstans i början av december kan jag tänka mig att Eva och Adam börjar skissa på sitt nya liv. Just vid årskiftet uttalar de sina nyårslöften om att de ska börja träna, sluta röka, börja plugga bättre eller vad det nu kan vara. Om de tillhör samhällets övreklass åker de till Asics concept store och köper sig ny utrustning, gymkort på något flashigt ställe där argonomiska rulltrappor tar dem upp till den tilltalande juicebaren innan de plockar med handduken som igår i de 799 kr/månad som de betalar. När de har lyckats klämma in den skinkorna i de för tajta kompresionsbyxorna och fått höger strumpa på högerfot möter de upp sin PT i gymmet.
Kanske berättar de att om att de vill ligga på sandstranden och inte i vassen under nästa sommar och därför behöver tappa 10 kg, var. De lovar att göra allt som deras PT säger!
De får ett personligt anpassat träningsprogram som i stora drag går ut på att de ska springa 2 ggr/vecka, åka skidor 1 ggr/vecka och gymma 1 ggr/vecka. Ett av löppassen ska vara minst 90 minuter lång och låg intensitet.

Känner du igen dig?

I februari har Eva tappat motivationen då tempot på jobbet var för högt efter all ledighet. Hon har börjat hoppa över det långa passet, då det ändå är så låg intensitet. Det kan ju inte ge något att lufsa runt där, tänker hon. Adam som är en gentleman hoppar givetvis oxå över passet. Tanken var ju att vi skulle göra detta tillsammans.

Marsmånad närmar sig och av en slump hittar de artiklar om att du kan uppnå fantastiska resultat genom att köra 10 reps i 30 sekunder. Hållhaken är endast att detta måste ske i maxpuls. Till detta ska man äta 8 olika piller i färgerna gul, grön, blå, vit och röd.
Att vårt inbyggda försvar säger att starka färger är giftiga är lätt att komma över. Bara tanken om den brunbrända torson som vaggar fram på stranden tar kål på allt som har med förnuft att göra.
Ja just det! Du måste ha special anpassade lättvikts-super-snabba-hoppa-långt-och-högt skor som råkas säljas av företaget som har en annons längre ner på internetsidan.

April och maj bara försvinner och super-skorna ligger intill dojorna från Asics som ligger under skidorna som ligger på hemmagymmet. Det är ju dock tur att de han klämma i sig pillrerna mellan alla andra måsten.

Juni regnar bort så att träna är ju helt uteslutet och plötsligt är semestern här.

Ähh vad fan! Det handlar ju bara om några få soldagar tänker Adam och Eva. Vi solar hemma istället.

Under sensommaren och hösten tänker de inte en tanke på träning eller snygga kroppar.

November närmar sig sitt slut. Adam och Eva har kurat ihop sig under filten och tittar på en film. Eva tycker att det börjar bli lite trångt i soffan. Vad fan! Vi måste komma i form säger hon.

De gör en invägning, skissar på diagram hur deras viktnedgång ska framskrida. De läser om LCHF, Crossfit, Triatlhon och alla andra nya träningstrender som har kommit under året. De inser att det kommer kosta pengar! Cykel, Kettlebelt, nya medelmskort. Men det går inte att prissätta en vacker torso på standen!

Nyårslöften, skriker de i kör! Vi gör detta till vårt nyårslöfte. 2014 ska vi sola på sandstranden.

Jag tror att många känner igen sig i Adam och Eva. Hur allt ska knytas till en tidpunkt då man ska vara i form, hur många träningstimmar det krävs.

Jag tycker att dagar, veckor, månader och år får för stor betydelse i vårt liv. Vår ålder räknas i år, inte i hur pigga eller friska vi är. Vår semester räknas i dagar, inte i vad vi upplever under den osv.
Ska vi ta tag i träningen eller sluta röka så ska det påbörjas 1/1. Ska vi börja ett nytt projekt på jobbet så gör vi det på måndag. Allt är styrt till År, månader och dagar.

Om du skiter i att börja träna 2/1 utan börjar onsdagen den 13:e februari. Skit i de kosmetiska målen även om de är viktiga för dig. Sätt upp realistiska små mål som du kan nå med lite vilja.

Kanske passar följande mål:

April - Träna 3 dagar/vecka regelbundet
Juni - Göra 20 armhävningar
Juli/augusti - Hålla ihop träningen under semestern
November - Göra 5 chins
December - Äta hälften så mycket godis

Om du tränar inget idag och fyller upp dessa mål lovar jag att du kommer gå ner i vikt, må mättre och kan sätta högre mål för kommande år.

Jag kommer inte avge något löfte men jag ska hänga med Pasi på 100 dagar utan godis, glass, chips etc. Varför jag gör det? Bara för att jag kan och det kommer göra mig gott. Det kommer säkert vara jobbigt någon dag men målet är ju längre bort!

GOTT NYTT ÅR!

Katrin, Katrin...

Oj vilken storm, snacka om Gudrun, Hilda och Agda i samma kopp te! Jag snackar givetvis om Katrin´s syn på sats reklam, ni som lyckats missa det läs här: http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=28711&beid=2272998

Innan du läser vidare måste du först att jag tar avstånd från Katrin och hennes syn på hälsa, utseende och de flesta andra värderingar som snurrar i hennes huvud.

Läs ovanstående 1 gång till. Nu så.

 

SATS reklam med den små runda (jag refererar till övriga modeller) Josephine 33 år. I 13 år har hon tränat på SATS. Hon tränar helst Bodypump och cykling. Där stannar vår kunskap om henne.

Det som inte framgår i texten är om hon har tränat Bodypump 1 gång på 13 år och cykel 1 gång på 13 år. Eller tränar hon 2 pass/dag? Tränar hon 2 ggr/vecka. Det framgår inget om hennes kosthållning, mål med träningen, ja vi vet inte mycket om henne. Därför har vi inte möjlighet att bedöma hennes träning (aldrig som person) och därför gör Katrin en jäkligt korkad grej. Josephine 33 år gör helt enkelt ett modell uppdrag. Vi vet inte om hon som person står bakom SATS värderingar, vi vet inte om avsaknaden till leken berodde på svårigheten att ta sig till gymmet eller något annat. Vi vet inte om kärleken är till: SATS, träningen eller killen i receptionen.

Många läsare och kommenterat hennes inlägg med påhopp och elak ord om Katrin, SATS och mot andra kommentatorer (om det heter så). Väldigt underligt tycker jag! Det är som att bekämpa krig med krig, eld med eld. När jag läste igenom kommentarerna fastnade jag för några ord som kom upp ofta.

·        Normalt

·        BMI

·        Hälsa

 

Vad är Normalt? Ja vad är normalt? Du kan inte säga att ett beteende är normalt eller onormalt. Referensplanet till normalt grundar sig helt i vilken livssituation du befinner dig själv i, hur du är uppfostrad och vilka du umgås med. Normalt är alltså ett tillstånd då du är lika sjuk som alla andra i din omgivning.

Vad är BMI? BMI är ett mått framtaget av Världshälsoorganisationen (WHO) på vad som anses vara hälsosamt. Måttet är alltså ett världsomspännande referensvärde som säger att om talat är mellan 18,5 och 24,9 så mår du bra och är hälsosam. Vad då 24,9?! Kommer jag att dö om det är 25? Varför just 24,9? Ganska trubbigt mått eller? Tidigare pratade man om att längden minus 100 var ett ganska bra mått på hur mycket du skall väga. Om jag är 1,80 cm lång och väger 80 kg är jag på gränsen till överviktig enligt WHO. Under tävlingssäsong väger jag ca 74 kg och då hamnar jag i gruppen normal. Jag har då ca 8 % underhudsfett, är det ett medelvärde för en svensk kille? Skulle inte tro det. BMI är ett mått som fungerar på överviktskliniken och där skall den stanna. Där alla har samma ”normala” aktivitetsnivå, kosthållning etc.

 

Hälsa, vad är hälsa? Jag tycker inte att du kan sätta ett ord på hälsa, det är en livsstil som innehåller flera olika parametrar. Ett aktivt liv kan ge dig en hälsosam fysik. Ett trivsamt arbete ger dig en bra psykiskhälsa. En bra kosthållning ger dig ett hälsosamt näringsintag. När du har lite av allt har du ett hälsosamt liv. Du måst ha en sysselsättning att gå till dagligen, du måste aktivera dig, du måste tänka på vad du sätter i dig för föda, du måste känna och ge kärlek, du måste vara stressad ibland osv.

Att säga att SATS, Worldclass eller vad kedjan än heter skapar ett hälsosamt leverne är ren och skär bull shit. Träningen är endast en liten del av ett hälsosamt liv. Du kan köra hur mycket spinning du än vill om du inte äter, vilar och känner dig uppskattat.

 

Det är även flera som tycker att det är bra att Katrin inte står upp för SATS värderingar för då slipper de se henne där. Om det är viktigt för vissa att inte se henne på gymmet så skapar det väl någon form av hälsobringande aktivitet och i det fallet är det bra.

Jag har personligen en annan syn av SATS värderingar och hälsoarbete. Jag har jobbet ett par år som PT där och kan säga att utsidan är annan än insida.

Här kommer några av SATS hälsovärderingar

·        Du förväntas jobba gratis

·        Jobbar du som PT får du endast betalt för timmen du har kunden. Detta resulterar i att PT, instruktörer etc. bokar kunder utan att ha raster. Maten ersätts med pulver och piller

·        De flesta av personalrummen är sunkiga och luktar mögel och svett

·        Städpersonal sägs upp och städning utförs av instruktörer, PT och andra ”gratisjobbare”

·        Allt mäts mot andra center oavsett om det är relevant och går att uppnå. Skapar psykiskstress

Det kan vara så att man får acceptera villkoren för att jobba där och det har jag inget emot. Men det skapar definitivt inte en hälsosam arbetsplats. Då kan man säga att SATS medlemmar får hälsopoäng genom de anställdas ohälsa. Rätt eller fel? Den frågan måst du som medlem ställa dig, innan du tar in SATS värderingar i detta.

Min slutsats i detta är att Katrin gör en otroligt korkad grej, folk refererar till saker de inte har en aning om vad det innebär, SATS har ingen avsikt i att skapa ett hälsosamt samhälle, utan att gynna aktieägarna först och främst.